iblandbakarjag

Inte veckan därpå heller.

Jag knäcktes.

Av någon anledning trodde jag att det skulle vara klart före jul, jag hoppades i alla fall det. Eller åtminstone före nyår, så att jag kunde känna att det går framåt, vilket det inte har gjort hittills...

Jag menar hur lång tid kan det ta egentligen? Vår barnbetänketid på minst ett halvår har passerat, likaså hans yttrandetid, jag har sökt ensam vårdnad och de har hunnit kolla upp allt sedan vi ansökte om skilsmässa. Hur svårt kan det vara? Tryck på enter och skicka ut pappren!!

Där har ni den största anledningen till att jag mår så dåligt nu. Plus att det inte händer något på bostadsfronten och att jag inte får mitt avslut därför att vi fortfarande bor under samma tak, vem knäcks inte av det?

Jag mådde så dåligt att jag grät på jobbet och till och med gick hem när det var några timmar kvar.

Måndagen före julafton var samma sak, jag gick hemma och grät. Visserligen var jag ledig då men det kändes inte roligare för det. Dagarna emellan vet jag inte hur de passerade, jag försökte nog bara härda ut.

Julafton var inte rolig alls och jag hade ingen lust att åka över till släkten och vara trevlig, men vi gjorde det ändå och jag höll mej mest i köket. Även den dagen tog slut. På juldagen hade jag spänningshuvudvärk och jag försökte massera mina ömma punkter på rygg, nacke och huvud för att bli av med huvudvärken, som oftast beror på tunga kassar och självklart stressen som jag lever i, och mot kvällen lättade den lite men det sitter fortfarande kvar i kroppen. Jag har fortfarande ont så jag ska försöka boka en massagetid på jobbet till nästa vecka, det hjälper inte tillräckligt när jag masserar själv, inte just nu.

Jag har inte orkat ringa till tingsrätten för att höra om när skilsmässan blir klar, därför att jag inte skulle klara av att få höra att det dröjer si eller så länge till.

Men en väldigt liten tröst är att det här var vår sista jul tillsammans med gubben, och det här nyåret blir också det sista tillsammans. Det är ingen stor tröst men det ger mej lite mer hopp och kraft att orka med just nu och gissa om jag längtar till nästa jul?!! Då ska jag ta igen allt som jag inte har gjort/orkat hittills!!

Jag hoppas att det verkligen blir så, det är det som håller mej uppe nu.

Jag har drömt utmattande drömmar och vaknade inte utvilad. Kroppen var tung och det kändes nästan som värk i hela kroppen. Det tog över en timme innan jag kom upp men ändå ville jag fortfarande krypa ner i sängen igen. 

Jag har inte ens varit ute idag, jag vill inte. Konstigt nog så är det inte tröttheten som sätter stopp, det är bara tvärnej, till allt. Kanske är det alla påfrestande och motstridiga känslor som tar ut sin rätt efter de senaste dagarnas åkturer. Eller så är det bara viljan att det ska vara över, att det blir klart någongång, med allt. Ni vet, med skilsmässan, boendet och utredningen.

Jag har ingen lust att pynta eller baka, har bara stängt in mej och tittat på film hela dagen. Lugna filmer, något annat orkar jag inte med.

Kom precis på att jag inte har ätit någon mat sedan imorse, men jag känner mej inte hungrig heller. Jag tror att jag behöver vila.

Förra helgen gick jag bara ut en gång och det var bara en kort stund, jag höll på med bakning till jobbfikat som var i måndags, och jag visste att jag inte skulle orka baka om jag gick ner till centrum. Men då hade jag lusten att pynta inför advent och även att julbaka. Tråkigt nog gick hela helgen åt att fixa till fikat men nu är det klart och jag är så glad att det är över. Även om jag ville baka till dess så har det nog känts tyngre än vad jag har insett. Men det blev gott och uppskattat och alla var nöjda.

Den här helgen trodde jag att jag skulle baka till mej själv och bara för att jag ville det. Kanske nästa helg.

Massagen på jobbet (första gången efter ryggskottet...) var lite spännande men det gick bra. Vår massör visade mej några stretchövningar som är bra just efter ryggskott, man är ofta spänd i höftpartiet runt om. När jag provade spände det direkt, jag kunde knappt stretcha något, så spänd är jag. Övningarna är lätta och tar ingen tid alls men det svåra är att komma mej för att göra dem. Jag ska försöka att göra dem hemma efter middagen, då är jag ändå i köket och det är lugnast att göra dem där.

H.........., jag missade precis att spara allt jag skrev nyss....och det var mycket!

Jag försöker minnas det jag skrev så får vi se om jag lyckas.

I onsdags fick jag ett mail om visning av en trea och genast började känslorna gunga. Ska jag ställa in mej på att flytta ut eller att bo kvar och han flyttar ut? Ska jag tacka ja till lägenheten eller inte? Kommer han att flytta ut om han får en lägenhet? Hur ska jag göra? 

Jag måste svara på måndag förmiddag så jag går in på söndag kväll och kollar, sen bestämmer jag mej, tills dess låter jag det vara. Jag måste försöka ladda batterierna också.

Idag var jag på visningen, sen gick jag på middag med jobbgruppen. Inte för att jag hade någon lust men därför att vi skulle fira en tjej som går i pension om två veckor. Så jag var där men åkte hem så fort jag kunde.

En del av mina känslor beror på mötet i skolan i onsdags, om yngsten. Efteråt pratade vi om vår situation och det kändes mer än vad jag trodde att det skulle göra, det var jobbigt. Skolan vill påbörja en utredning i januari och om inte skilsmässan har gått igenom så måste de kalla yngstens pappa också och det orkar jag inte...

I onsdags kom det även ett brev till gubben om skilsmässan. Jag skickade själv in om att jag villle fullfölja den och då måste den andra parten få chansen att yttra sig, tex om den har ändrat sig. Jag förstod inte allt så därför ringde jag upp tingsrätten, och nu vet jag. Det hela gjorde mej ledsen.

Jag skulle behöva prata med min jobbarkompis, hon som har gått igenom samma sak. Jag skulle behöva få prata med henne en kväll och bara vräka ur mej allt. Jag har märkt att jag håller alla på avstånd, även dem som jag kunde prata med tidigare. Och min nya chef märker när jag går ner känslomässigt men jag kan bara inte prata med henne, det går inte! 

Det värsta är att jag kommer att må så här tills en av oss flyttar ut...

I veckan gjorde jag en utbildning om stress (jag lägger upp länkar senare) och  jag blev påmind om vissa saker och lärde mej även nytt. Som tex att det inte alltid är högpresterande människor som går in i väggen, nej det är oftast värre med den som härdar ut lite till. De står ut lite till, det blir bättre snart, men det blir det inte! Jag vet det nu och har insett att jag har flyttat fram min gräns för vad jag tål alldeles för mycket. Och alldeles för många gånger...!

Det sägs att man lär så länge man lever, men det svåra är att komma ihåg att använda kunskaperna, inte själva lärandet.

Och det var inte det enda han sa men jag orkar inte upprepa det, jag mådde bara skit ett par dagar efteråt.

Suck, att det alltid måste göras så krångligt. Han hade till och med frågat tonåringen om han ville att han skulle flytta och han svarade så klart nej på grund av olika anledningar, den största var att han hade druckit, han var lite aggressiv när han frågade och det säger sig självt! Så då sa han att han inte tänkte flytta bara för att barnen inte ville det. Vad gör man? Uppgiven...

Men det där går upp och ner, för någon dag sedan var han beredd att flytta, men då var det inte tillräckligt nära här så jag behövde inte söka såna lägenheter...han tror visst att han kan få vad som helst och när som helst! Sen hade han mage att bli arg för att jag sökte lägenhet åt honom, men hallå!! Han gör det ju inte så då måste jag, om jag ska ha en chans att kunna bli av med honom. Men jag är beredd att flytta så om jag och barnen får något flyttar vi, innan han har fixat något. Då kan han sitta här, själv.

Nä, till något roligare. Det här fina häftet damp ner i brevlådan nyligen, tror att det var tillsammans med konsumtidningen. Men glad blev jag i alla fall, recepthäften är aldrig fel!

Då tar vi en bild på rotfruktsbiffarna som enkelt tillagas i ugnen och som är ett roligt alternativ till potatis, ris och pasta.

Något som tonåringen kom hem med en dag var morötter, som jag bett honom handla, men kolla in storleken på dem!

Enorma! Och det var icas ekomorötter, men de har aldrig varit så här stora tidigare...

Nu när det börjar närma sig mot jul har jag så smått börjat ladda med vetemjöl i skåpet, jag köper när det är extra billigt. Jag har börjat komma igång lite med bakningen och känner att det är bra om det finns mjöl hemma när baklusten visar sitt fina ansikte. Kanske nu till helgen?

Minns ni det nyttiga godiset som jag hittade i min affär för inte så länge sedan? Med smak av hallon, russin och äpple? Nu finns det i fler smaker, blåbär, jordgubb och päron, jippi!!!

Sist men inte minst, mina nya fina ugglereflexer från akademibokhandeln! De är så söta!

Kram annoest