Idag känns det bättre
Visst är det bra konstigt att man ibland är så slut att man inte tror att man orkar en endaste dag till, medan en annan dag känner man att livet är mycket lättare? Vissa dagar känns det så svårt med jobbet, det är så mycket nytt att komma ihåg och jag har fortfarande inte kommit ikapp efter min operation i höstas. Jag kämpar men ibland känns det bara som att jag inte orkar vara kvar där, och jag som kunde allt det där på mina fingrar förut.
Om det var något konstigt eller något problem kom tjejerna till mej och 99 gånger av 100 kunde jag hjälpa dem, visst kunde det vara en aning tröttsamt ibland när det kändes som att 'jag går till henne istället för att försöka lösa det själv, hon vet ändå hur man gör'. Men då kunde jag mitt jobb och det kan jag inte idag, inte riktigt än.
Idag är det jag som frågar alla andra om hjälp när jag inte minns/vet hur man gör och det är ganska skönt att inte alltid kunna svaret, även om jag tyckte om att kunna hjälpa till. Fast det var nog själva problemlösningen, letandet bland mina gamla mail eller anteckningar som jag gillade bäst, tror jag. Men jag hatar att känna mej så hjälplös när jag inte minns saker jag redan har frågat om några dagar tidigare, att mitt närminne inte fungerar helt som det ska och det känns inte som att det kommer göra det under hela året!
Jag vet att jag behöver mycket tid på mej, men lite mysko är det när jag minns gamla saker kristallklart men glömmer nya saker. Fast jag tror mej ha läst någonstans att det är precis så som hjärnan fungerar och då får jag väl se tiden an. Men jag längtar redan efter semestern, den är ovanligt välbehövd i år.
I år ska jag bada med barnen, det har jag inte gjort utomhus på många år men nu längtar jag efter det. Jag hoppas verkligen att det blir en sol-och-mycket-bad-sommar.
Förra helgen var jag sugen på något sött efter middagen, som för övrigt var jättegod, men jag vill ha det där lilla söta som jag är min prick över i! Okej, vi hade grädde och choklad hemma så då gjorde jag en så kallad tryffel och mumsade på. Jag värmde lite grädde 1-2 dl tror jag ,jag höftade lite, och lade ner chokladrutor som fick smälta, en 200 g apelsinkrokant+ca en tredjedel mjölkchoklad. När det var lagom rinnigt och smält hällde jag upp det i några små formar och lät det stelna, ja visst provsmakade jag ett antal skedar av varm chokladkräm (eller tryffel) först innan jag hällde upp, vem kan motstå det? Inte jag i alla fall. Tänkte att det kunde vara gott till lite vaniljglass men kom inte så långt...
Lätt, enkelt och livsfarligt-smaskens!
Jag har provat något liknande ute, på fondurestaurangen http://www.fondueboden.se/, där de har en tobleronefondue som jag fortfarande inte har smakat då jag alltid är så mätt efter maten, det går bara inte. Men deras toblerone-shot går ner och det var nog den som fick mej att prova själv till slut. Ja, inte hjälper det att jag har massor av liknande recept i mina gömmor, man ska ju komma till skott med, eller hur?!
Apropå mina receptgömmor, jag har suttit en stund och klippt ut och klistrat in mina recept, ren terapi men också kul att se vad jag har som var glömt/gömt. Det finns så många saker jag vill prova, allt från kakor till pajer, smårätter, tårtfyllningar, bröd och mat.
Jag kan tänka mej att jobba som testlagare av recept, någon som har tips om ett sånt jobb? Eller varför inte ha en bakstuga, dit folk kan komma och hyra in sig för en timme eller två? Vi står för utrustningen och ingredienserna och de står för själva bakningen, självklart med assistans från oss om de vill, och naturligtvis får de ta hem det de har bakat. Man skulle också kunna sälja bakade saker i fikahörnan och få provsmaka nya recept som vi själva testar. Det är ett jobb jag skulle trivas med!
Trötta men glada våren-är-äntligen-på-väg-hälsningar från Annoest
Om det var något konstigt eller något problem kom tjejerna till mej och 99 gånger av 100 kunde jag hjälpa dem, visst kunde det vara en aning tröttsamt ibland när det kändes som att 'jag går till henne istället för att försöka lösa det själv, hon vet ändå hur man gör'. Men då kunde jag mitt jobb och det kan jag inte idag, inte riktigt än.
Idag är det jag som frågar alla andra om hjälp när jag inte minns/vet hur man gör och det är ganska skönt att inte alltid kunna svaret, även om jag tyckte om att kunna hjälpa till. Fast det var nog själva problemlösningen, letandet bland mina gamla mail eller anteckningar som jag gillade bäst, tror jag. Men jag hatar att känna mej så hjälplös när jag inte minns saker jag redan har frågat om några dagar tidigare, att mitt närminne inte fungerar helt som det ska och det känns inte som att det kommer göra det under hela året!
Jag vet att jag behöver mycket tid på mej, men lite mysko är det när jag minns gamla saker kristallklart men glömmer nya saker. Fast jag tror mej ha läst någonstans att det är precis så som hjärnan fungerar och då får jag väl se tiden an. Men jag längtar redan efter semestern, den är ovanligt välbehövd i år.
I år ska jag bada med barnen, det har jag inte gjort utomhus på många år men nu längtar jag efter det. Jag hoppas verkligen att det blir en sol-och-mycket-bad-sommar.
Förra helgen var jag sugen på något sött efter middagen, som för övrigt var jättegod, men jag vill ha det där lilla söta som jag är min prick över i! Okej, vi hade grädde och choklad hemma så då gjorde jag en så kallad tryffel och mumsade på. Jag värmde lite grädde 1-2 dl tror jag ,jag höftade lite, och lade ner chokladrutor som fick smälta, en 200 g apelsinkrokant+ca en tredjedel mjölkchoklad. När det var lagom rinnigt och smält hällde jag upp det i några små formar och lät det stelna, ja visst provsmakade jag ett antal skedar av varm chokladkräm (eller tryffel) först innan jag hällde upp, vem kan motstå det? Inte jag i alla fall. Tänkte att det kunde vara gott till lite vaniljglass men kom inte så långt...
Lätt, enkelt och livsfarligt-smaskens!
Jag har provat något liknande ute, på fondurestaurangen http://www.fondueboden.se/, där de har en tobleronefondue som jag fortfarande inte har smakat då jag alltid är så mätt efter maten, det går bara inte. Men deras toblerone-shot går ner och det var nog den som fick mej att prova själv till slut. Ja, inte hjälper det att jag har massor av liknande recept i mina gömmor, man ska ju komma till skott med, eller hur?!
Apropå mina receptgömmor, jag har suttit en stund och klippt ut och klistrat in mina recept, ren terapi men också kul att se vad jag har som var glömt/gömt. Det finns så många saker jag vill prova, allt från kakor till pajer, smårätter, tårtfyllningar, bröd och mat.
Jag kan tänka mej att jobba som testlagare av recept, någon som har tips om ett sånt jobb? Eller varför inte ha en bakstuga, dit folk kan komma och hyra in sig för en timme eller två? Vi står för utrustningen och ingredienserna och de står för själva bakningen, självklart med assistans från oss om de vill, och naturligtvis får de ta hem det de har bakat. Man skulle också kunna sälja bakade saker i fikahörnan och få provsmaka nya recept som vi själva testar. Det är ett jobb jag skulle trivas med!
Trötta men glada våren-är-äntligen-på-väg-hälsningar från Annoest
