Sol och gröna fingrar
Ja, det var sol i helgen och jag satt en stund på balkongen, så härligt! Jag vaknade faktiskt tidigt i lördags och bestämde mej för att gå och simma, tro det eller ej. Det var så lugnt i bassängen, det var jag och fem personer till, så lite har det aldrig varit tidigare. Jag gissar på att SOLEN hade något med saken att göra...
I söndags plockade jag upp balkongsortimentet från källaren och vips fanns det plats för några lådor som har trängts i klädkammaren sen i höstas, men jag orkade inte ställa ner dem, barnen delade med sig av lite baciller så det får vänta till påskhelgen. Stor och liten satt och nös ikapp och jag+gubben duckade hejvilt för alla nysattacker, vet inte om vi lyckades riktigt men det går väl över till slut, det med.
Varje vår börjar det klia lite i fingrarna och jag vill plantera. Lite rotande i kökslådan och där finns min lilla frösamlingspåse! Har haft lite olika fröer i flera år, vissa favoriter köper jag nya, som luktärter i alla dessa färger. Medan cocktailtomat-påsen bara hänger med år efter år, jag har inte hjärta att slänga den men jag är inte speciellt förtjust i såna tomater, så den får stanna kvar. En period hade vi basilika, bladpersilja och sallad i köket och det är något magiskt med doften från en basilikaplanta, den speciella aromen. Tyvärr så har vi lite för mycket sol på balkongen för att blommorna ska klara sig en längre tid, men den korta perioden är ändå värd det lilla pysslet med jord (som är väldigt rogivande). Jag känner mej som ett barn när jag vattnar och springer och kikar om något har kommit upp, barnen är mej tätt i hälarna. Det är magiskt att se hur något gror, lika magiskt som att man kan blanda till en geggig deg men ändå få ett bröd som smakar underbart!
Liten undrade om vi inte kunde baka igår, bananmuffins eller bara smulkakor? Tror att han menade smulpaj, men vi saknade flera av ingredienserna så jag sa att vi ska försöka hinna det under påsken, måste bara storhandla lite först. Kul att han vill baka, bara så där, och det är ju snart kalasdags (om en månad eller två) så vi kan ju börja lite redan nu.
Har lite funderingar och ångest inför min egen födelsedag till hösten, inte att jag blir äldre, det går ändå inte att stoppa så varför må dåligt över det? Nej, snarare vad jag ska bjuda på. Jag skulle vilja ordna något i stil med afternoon tea, lite småplock och gott, men jag vet inte om jag kommer att orka det. Jag har känt ett tag att det är tufft både med jobbet och allt hemma, men det kommer att bli ändå mer att göra på jobbet när en av tjejerna slutar och flyttar till kärleken snart. Så hur gärna jag än vill är jag inte säker på att jag orkar det, jag vet, det är ett halvår kvar men ändå. Det tål att funderas på lite till, men först har vi en härlig sommar att njuta av!
Snart kommer solfräknarna fram!
Krams annoest
I söndags plockade jag upp balkongsortimentet från källaren och vips fanns det plats för några lådor som har trängts i klädkammaren sen i höstas, men jag orkade inte ställa ner dem, barnen delade med sig av lite baciller så det får vänta till påskhelgen. Stor och liten satt och nös ikapp och jag+gubben duckade hejvilt för alla nysattacker, vet inte om vi lyckades riktigt men det går väl över till slut, det med.
Varje vår börjar det klia lite i fingrarna och jag vill plantera. Lite rotande i kökslådan och där finns min lilla frösamlingspåse! Har haft lite olika fröer i flera år, vissa favoriter köper jag nya, som luktärter i alla dessa färger. Medan cocktailtomat-påsen bara hänger med år efter år, jag har inte hjärta att slänga den men jag är inte speciellt förtjust i såna tomater, så den får stanna kvar. En period hade vi basilika, bladpersilja och sallad i köket och det är något magiskt med doften från en basilikaplanta, den speciella aromen. Tyvärr så har vi lite för mycket sol på balkongen för att blommorna ska klara sig en längre tid, men den korta perioden är ändå värd det lilla pysslet med jord (som är väldigt rogivande). Jag känner mej som ett barn när jag vattnar och springer och kikar om något har kommit upp, barnen är mej tätt i hälarna. Det är magiskt att se hur något gror, lika magiskt som att man kan blanda till en geggig deg men ändå få ett bröd som smakar underbart!
Liten undrade om vi inte kunde baka igår, bananmuffins eller bara smulkakor? Tror att han menade smulpaj, men vi saknade flera av ingredienserna så jag sa att vi ska försöka hinna det under påsken, måste bara storhandla lite först. Kul att han vill baka, bara så där, och det är ju snart kalasdags (om en månad eller två) så vi kan ju börja lite redan nu.
Har lite funderingar och ångest inför min egen födelsedag till hösten, inte att jag blir äldre, det går ändå inte att stoppa så varför må dåligt över det? Nej, snarare vad jag ska bjuda på. Jag skulle vilja ordna något i stil med afternoon tea, lite småplock och gott, men jag vet inte om jag kommer att orka det. Jag har känt ett tag att det är tufft både med jobbet och allt hemma, men det kommer att bli ändå mer att göra på jobbet när en av tjejerna slutar och flyttar till kärleken snart. Så hur gärna jag än vill är jag inte säker på att jag orkar det, jag vet, det är ett halvår kvar men ändå. Det tål att funderas på lite till, men först har vi en härlig sommar att njuta av!
Snart kommer solfräknarna fram!
Krams annoest
