iblandbakarjag

Nu har jag varit hemma i över en månad och det har varit såå skönt och framförallt BEHÖVLIGT!! Jag tar det lugnare nu, försöker i alla fall... Råkade få bråttom till ett möte i veckan och blev tvungen att stressa, det gick inte, kroppen prostesterade på en gång. Så nu vet jag att jag inte kan stressa, men det är svårt att planera, speciellt när det gäller att passa tider så hur sjutton ska det fungera när jag ska börja jobba igen?? Nästa vecka är det dags, men jag ska bara jobba två timmar om dagen, mer kan jag inte göra om jag inte vill "krascha" igen och tro mej när jag säger att jag inte har några såna planer.

Det närmaste jag kommer planer nu är att jag tänker ' nu kan jag göra det eller det' men det försvinner så fort att jag inte ens minns vad det var jag tänkte. Ett tydligt tecken på att jag itne ska tänka på sånt, punkt!

Jag skulle vilja pynta, lite, inför julen men det orkar jag inte, tyvärr. Jag önskar att jag orkade men jag har insett att jag inte ska ge mej på det så jag låter faktiskt bli! Men jag hoppas att jag orkar till nästa jul, förra året gjorde jag operationen innan och sedan pendlade jag mellan 'att orka och inte' så då blev det inte något pynt heller, inte vad jag minns. På ett sätt känns det bra tt jag inte tänker försöka men jag vill så gärna ha lite juligt hemma, men jag får väl nöja med med ljusstakarna som kom upp för någon vecka sedan, alltid något :-)

Jo, jag märker ändå att jag piggnar till men jag har fortfarande lätt att tappa tråden i ett samtal, om personen ger mej för mycket information, det går inte ännu. Läsa, titta på filmer går bra nu och t o m en liten handling på någon stormarknad, men det ska vara mitt på dagen när det inte är så mycket folk där.

Jag går en stresskurs för första gången men har lite svårt att hinna med den avslappningsövning som jag ska (bör) göra varje dag. Den hjälper kroppen att komma på 'att nu är den kroppsdelen spänd, slappna av' och det är nyttigt. Jag märkte att det var svårt att komma ihåg att känna efter hur det kändes när jag var avslappnad resp spänd, men tanken är att det ska bli lättare för mej och kroppen att upptäcka när man spänner sig. Handen på hjärtat, vem har inte bitit ihop tänderna hårt och andats intensivt genom näsan 'bara lite till, jag orkar det här' ? Hur många känner igen sig?!

Jag längtar fortfarande efter att baka, speciellt lussebullar, men det blir inte av den här julen. Tråkigt bara att de köpta smakar så lite saffran.

Mina förhoppningar står till nästa jul, att jag ska orka göra lite av allt då, eller av det som jag vill mest, men jag känner ingen press på mej. Undrar om inte jag har släppt mina krav på mej själv, helt och hållet? Tror faktiskt det och det är väldigt positivt.

Så jag kommer att ha en väldigt avslappnad jul (avslapppnad fick jag skriva om fyra gånger innan stavningen kändes rätt, fniss) och en kravlös jul, med bara min familj!

God jul på er i förväg om jag inte hinner/kommer ihåg att önska er det före julafton!

Kram!!!