Härlig helg
Idag har vi ätit gott, likaså igår. Igår gjorde maken philadelphiafyllda kycklingfileer med råstekt vitlökspotatis och idag hittade vi fina skinkinnanlårbitar (tror jag att det var i alla fall?) så det blev snitzel med gräddsås, jasminris och broccoli. Jag är så mätt, mycket beroende på att jag inte kunde låta bli att provsmaka de nystekta snitzlarna (eller hur man nu stavar det...8-))...jag är förste provsmakare i vår familj, speciellt när det gäller köttbullar eller pannbiffar! Det är svårslaget och så förrädiskt gott, kalla köttbullar på hård macka eller tonfisk och majonnäs på hård macka går inte heller av för hackor...
Det har faktiskt varit en riktigt bra helg där vi har fikat, busat och haft det roligt tillsammans. Känns som att det var länge sedan, kanske är det för att jag börjar känna mej på gång igen och det har jag längtat efter. Visst känns det ibland som att det bara är jag som fixar, plockar upp, tvättar, diskar osv men det är inte alltid så. Det är nog vissa dagar när jag inte mår helt bra humörmässigt som det känns så, jag blir grinig och småtjurig, men jag kan inte alltid styra det. Jag vet inte om det har något samband med mens, ägglossning eller så, eller så är det bara att kroppen inte orkar just då.
Något jag heller inte kan förstå är känslan av att det fattas något i mitt liv? Är det att jag inte längre orkar med min karl, är det att jag inte kommer någon vart, saknar jag en tro på något eller är det bara att jag inte bakar tillräckligt mycket?? Ni vet vad som händer när jag bakar.
Det är lite frustrerande att inte komma på varför jag har den där känslan, det är inte varje dag den finns där men tillräckligt ofta för att jag ska fundera. Ungefär som när man är sugen på något och tror att man vet vad, men efter att jag har ätit just det så var det inte rätt sak. Så har det också varit ett tag, jag tror att 'det här var vad jag ville ha' men sedan känns det bara bläh!
Men en sak vet jag att jag behöver, min motionsstund, förmodligen en gång i veckan och en gång under helgen, annars blir jag lite grinig på grund av det. Hmm, livet är underligt ibland.
Nu har det kommit upp något litet grönt i två av mina lådor på balkongen och det känns härligt. Fortfarande saknar jag någon liten låda till för sallad eller liknande, och förstås lite mer sol+lagom varmt så att jag får en liten solstund på balkongen, men det brukar komma till slut.
Jag har funderat på att skriva lite oftare, men om jag påbörjar något skrivet så känns det som att jag tappar tråden och inte hittar tillbaka till den igen, och då förlorar jag lite av det jag vill säga så jag vet inte hur jag ska lösa det.
Men en sak vet jag och det är att jag längtar till semestern! Jag vill bada, äta sena frukostar, fika och prova nya maträtter! Åka någonstans, hitta nya smultronställen, BAKA och prova nya glassrecept! Men mest av allt vill jag ha känslan att vi är tillsammans och vi njuter av det. Det kommer snart, men tiden får gärna gå lite fortare fram tills dess.
Jag vill njuta av livet den här sommaren!
Hoppas att ni också tar en minut och stannar upp, se er omkring och andas! Känn solen, känn doften av nyklippt gräs, minns känslan när du var liten och barfota i gräset, på stranden med sand mellan tårna...
Minns eller skapa nya minnen...
Kramar annoest
Det har faktiskt varit en riktigt bra helg där vi har fikat, busat och haft det roligt tillsammans. Känns som att det var länge sedan, kanske är det för att jag börjar känna mej på gång igen och det har jag längtat efter. Visst känns det ibland som att det bara är jag som fixar, plockar upp, tvättar, diskar osv men det är inte alltid så. Det är nog vissa dagar när jag inte mår helt bra humörmässigt som det känns så, jag blir grinig och småtjurig, men jag kan inte alltid styra det. Jag vet inte om det har något samband med mens, ägglossning eller så, eller så är det bara att kroppen inte orkar just då.
Något jag heller inte kan förstå är känslan av att det fattas något i mitt liv? Är det att jag inte längre orkar med min karl, är det att jag inte kommer någon vart, saknar jag en tro på något eller är det bara att jag inte bakar tillräckligt mycket?? Ni vet vad som händer när jag bakar.
Det är lite frustrerande att inte komma på varför jag har den där känslan, det är inte varje dag den finns där men tillräckligt ofta för att jag ska fundera. Ungefär som när man är sugen på något och tror att man vet vad, men efter att jag har ätit just det så var det inte rätt sak. Så har det också varit ett tag, jag tror att 'det här var vad jag ville ha' men sedan känns det bara bläh!
Men en sak vet jag att jag behöver, min motionsstund, förmodligen en gång i veckan och en gång under helgen, annars blir jag lite grinig på grund av det. Hmm, livet är underligt ibland.
Nu har det kommit upp något litet grönt i två av mina lådor på balkongen och det känns härligt. Fortfarande saknar jag någon liten låda till för sallad eller liknande, och förstås lite mer sol+lagom varmt så att jag får en liten solstund på balkongen, men det brukar komma till slut.
Jag har funderat på att skriva lite oftare, men om jag påbörjar något skrivet så känns det som att jag tappar tråden och inte hittar tillbaka till den igen, och då förlorar jag lite av det jag vill säga så jag vet inte hur jag ska lösa det.
Men en sak vet jag och det är att jag längtar till semestern! Jag vill bada, äta sena frukostar, fika och prova nya maträtter! Åka någonstans, hitta nya smultronställen, BAKA och prova nya glassrecept! Men mest av allt vill jag ha känslan att vi är tillsammans och vi njuter av det. Det kommer snart, men tiden får gärna gå lite fortare fram tills dess.
Jag vill njuta av livet den här sommaren!
Hoppas att ni också tar en minut och stannar upp, se er omkring och andas! Känn solen, känn doften av nyklippt gräs, minns känslan när du var liten och barfota i gräset, på stranden med sand mellan tårna...
Minns eller skapa nya minnen...
Kramar annoest
