iblandbakarjag

Mycket lugnare idag, kanske för att jag berättade för chefen och mina föräldrar igår. Det var JOBBIGT!! Och hemskt men väntat från båda hållen. Chefen gick igenom samma sak för bara några år sedan så hon vet vad jag går igenom och det känns viktigt att hon vet.

Mina systrar får vänta ett tag till, likaså jobbet och för att inte prata om fejjan.

Tonåringen fick veta härom morgonen, av maken men yngsten tänker inte jag berätta för, inte förrän jag har fått tag på något.

Igår var allt uppochner, mycket pga hans känslor och vi bråkade en del. Jag tror inte att han vet vad han vill, kanske både ha kakan kvar och äta den. Men jag måste må bra och det gör jag inte så länge jag lever tillsammans med honom. Det är så jag känner.

Idag var han hemma och det kändes lite som om vi var främlingar till en början. Senare kändes det mer som vanligt fast lugnare och jag började undra om jag inte har misstagit mej? Kanske använder jag hans drickande som en ursäkt för allt när jag inte mår bra? Har jag förstorar upp allt? Ibland men ibland inte. Ska jag verkligen göra det här?
Ja, jag måste, för min och barnens skull. Men det känns fel att beröva dem på sin far därför att han kommer inte att hålla kontakten med dem, det blir upp till oss...
Men det är inte jag som gör så att resten av familjen mår dåligt.
Jag är bara den som försöker hålla ihop den och det tar på mina krafter, för mycket många gånger.
Även om han gör bra saker ibland så räcker det inte.

Jaha, helg på väg och mer känslor kanske? Hoppas jag slipper spänningshuvudvärken inatt och imorgon.

Kram annoest