Uppbrott?
Nu är det dags.
Igår kom jag hem till ett inferno. Innan jag hann säga "hej" till familjen hörde jag hur mannen skällde på tonåringen om att han inte tar något ansvar och nästa mening sa han till mej: 'kan du ta och snacka med dina föräldrar så att jag/dom kan köpa en etta till mej'!
Jaha, tack för det och underbart att komma hem...
I nästa sekund gjorde mannen sig i ordning och stormade in i sovrummet och gick och lade sig, hans mattallrik stod kvar på bordet i vardagsrummet, med mat på.
Sekunden därefter sa tonåringen att han drar till sin kompis (och det förstår jag allför väl).
Kvar står jag och undrar vad som hände? Jag hade jobbat över ett par timmar igår så jag kom hem mycket senare, lite lagom trött men glad över att vara hemma men det ångrade jag snabbt...
Nu undrar jag bara vem som ska flytta, för det här går inte längre. Ämnet är inte nytt men jag känner att vi inte kan ha det så här längre, det mår ingen av oss bra av.
Så bostadssajter, här kommer jag? Hur nu det ska gå till med alldeles för lite kötid och för få lägenheter ute på marknaden. Jag vill helst inte köpa en lägenhet och vet inte ens om jag skulle klara av det, MEN jag är glad att jag ställde mej i bostadskön för några år sedan, OM det någon gång skulle behövas. Ångrar lite att jag inte gjorde det tidigare än så men så är det, det är bara att gilla läget.
Kram annoest
