Åter till verkligheten
Usch ja, började jobba igen igår, och jag säger usch därför att jag inte ville börja. Jag vet, det är många som inte heller vill och man ska vara glad för att man har ett jobb och visst är jag det! Men om jag hade fått välja själv så hade jag förlängt min ledighet, ett bra tag till.
Fast det är roligt att träffa mina jobbarkompisar igen, ända tills jag börjar irritera mej på deras ovanor igen...
Men det är bara så otroligt mycket att komma ihåg i mitt jobb och mycket av det måste du hålla reda på i huvudet och det fungerar mindre bra för mej.
Yngsten verkar sakna vår tid tillsammans från semestern, han har ringt mej varje dag efter att han har slutat skolan. Jag saknar också vår tid tillsammans, dels för att det var roligt att göra saker bara han och jag, men även för att vi kom lite närmare varandra.
Det kan också bero på att jag är mer öppen om hans pappa mot tidigare, eller att han känner sig tryggare med mej nu och vågar prata mer om hur han mår och vad han tänker.
Jag måste se till att vi hittar på något även längre fram, vi behöver det!
Apropå hans pappa, där undrar jag hur lågt man kan sjunka bara för att vi tycker och gör olika?!?
Hans sätt fungerar inte men han inser inte det. Så jag fortsätter på mitt sätt och känner mer och mer att jag kliver ur min gamla roll i vårt förhållande, sakta men säkert. Vad han sedan tycker om det struntar jag i! Visst, jag blir ledsen och arg på grund av honom, men jag väljer min väg nu.
Kram annoest
