Skolstart
Igår fick jag en påminnelse om varför vi ska skilja oss. Det går okej för det mesta men så har vi de där små tillfällena som sticker ut och som skakar om hela mej, som får mej att minnas...igår kväll var ett sånt tillfälle. Tårarna kom när jag var för mej själv och jag kände bara, låt bli, jag orkar inte, vill inte ha det så här. Stunderna är nödvändiga men väldigt jobbiga.
Letar fortfarande lägenhet, på alla tänkbara sätt, vet bara inte hur länge jag ska behöva leta till.
Skolan började för yngsten idag, han får fortsätta i samma klass som han gått i tidigare men det kanske blir mer specialundervisning på grund av att han missade så mycket i våras, det är ännu inte helt klart. Så där är ett nytt möte till...
Jag hoppas att vi kan hålla hans mage/förstoppning i schack så att han kan gå i skolan. Nackdelen med hans medicin är bara att den även kan göra honom aningen mer hård i magen och det är mindre bra, men den hjälper mer än den stjälper så vi kör på tills det är dags för ett möte på barnsjukhuset.
Tyvärr fick hans pappa ett utbrott om att den inte hjälper alls och att han ska sluta med den och byta till någon bättre medicin, men han trodde ju inte alls på att yngsten har haft problem tidigare. Han tyckte ju bara att han spelade för att få slippa skolan och för att vara hemma och spela. Vaddå dödläge?!
Längtar till dagen då vi bor själva, så att det nästan gör ont! Ni som har varit eller är i min sits vet hur det känns.
Själv skulle jag må mycket bättre av att baka men den gnistan vill inte ta sig ordentligt, och om den börjar närma sig full fräs så kvävs den av han. All baklust (och övrigt också) försvinner snabbare än blixten av hans utbrott.
Det är tungt just nu.
Annoest
Letar fortfarande lägenhet, på alla tänkbara sätt, vet bara inte hur länge jag ska behöva leta till.
Skolan började för yngsten idag, han får fortsätta i samma klass som han gått i tidigare men det kanske blir mer specialundervisning på grund av att han missade så mycket i våras, det är ännu inte helt klart. Så där är ett nytt möte till...
Jag hoppas att vi kan hålla hans mage/förstoppning i schack så att han kan gå i skolan. Nackdelen med hans medicin är bara att den även kan göra honom aningen mer hård i magen och det är mindre bra, men den hjälper mer än den stjälper så vi kör på tills det är dags för ett möte på barnsjukhuset.
Tyvärr fick hans pappa ett utbrott om att den inte hjälper alls och att han ska sluta med den och byta till någon bättre medicin, men han trodde ju inte alls på att yngsten har haft problem tidigare. Han tyckte ju bara att han spelade för att få slippa skolan och för att vara hemma och spela. Vaddå dödläge?!
Längtar till dagen då vi bor själva, så att det nästan gör ont! Ni som har varit eller är i min sits vet hur det känns.
Själv skulle jag må mycket bättre av att baka men den gnistan vill inte ta sig ordentligt, och om den börjar närma sig full fräs så kvävs den av han. All baklust (och övrigt också) försvinner snabbare än blixten av hans utbrott.
Det är tungt just nu.
Annoest
