Framåt eller bakåt?
Just nu känner jag mej väldigt exalterad, jag har precis fått reda på när tonåringen tar studenten! Vi kan väl säga att kugghjulen har börjat snurra med en väldig fart...
Men det mesta kan inte planeras förrän han har kommit hem från praktiken, men lite har jag börjat fundera på.
Ibland blir det tvära kast i humöret, ikväll har jag samtal med yngsten i skolan och det känns lite tungt. Speciellt nu, efter att ha sett hans betyg för höstterminen och efter logopedbedömningen.
Jag kanske inte har nämnt att har har en språkstörning? Och det vet jag själv inte riktigt vad det är, så det måste jag ta reda på mer om. Det blir ju min uppgift då gubben inte vill inse att yngsten har det svårt i skolan.
Som kronan på allting har vi fått ett brev, gällande hans drickande...
Annoest
