Morgontiden på bussen på väg mot jobbet, är min tid. Lugn och ro för funderingar, dvs om man får sitta själv förstås. Då får jag vakna till i min takt, förhoppningsvis med likasinnade reskamrater, och jag känner att den här dagen kommer att bli bra.
Det stämmer inte alltid men löftet om en fin dag finns oftast där.
På stora jobbfesten fick jag också lite egentid, vi var i andra änden av sverige så vi fick sova över. Jag hittade ingen rumskamrat utan fick ett eget rum, bara för mej. Lyx!
Det var första gången som jag inte delade rum med någon men det blir garanterat inte den sista. Ingen annan att ta hänsyn till, det var jättehärligt!
Själva festen var bra, med hyfsad mat, gooda efterrätter (som är min höjdpunkt på en middag) och många gamla bekanta. Jag dansade, pratade, skrattade och drack mojitos. Kort sagt, jag hade jätteroligt och mitt självförtroende fick den där skjutsen som jag verkligen behövde. Jag känner hur jag sträcker på mej och lyfter blicken istället för att sänka den. Det är ovant men jag ska kämpa för att inte falla tillbaka igen. En del av mitt nyvunna självförtroende kommer från kläderna jag hade på mej under kvällen, en ny bh gör en hel del, men skjortan med den genomskinliga ryggen fick mej att känna mej attraktiv. Jag är en sån där som gärna har "säkra" kläder och absolut inte genomskinligt, men jag tyckte så mycket om skjortan när jag provade den att jag beslöt mej för att köpa den ändå och det är jag glad över.
Tänk att så lite kan göra så mycket, jag förundras varje gång...
Efteråt har jag insett att den där festen gjorde ännu mer för mej, jag är nästan alltid glad på dagarna och kvällarna nu. Jag skämtar på jobbet och det var lääänge sedan, men allt känns så bra just nu! #gladochlycklig#
En annan positiv sak är att jag fick den där sista knuffen jag behövde: jag har smått börjat baka igen, hurra!!!
Det är inga större saker ännu men jag har börjat och det känns såå bra!!
En liten enkel blåbärspaj av smuldeg, en fruktsallad och en mördeg (som fortfarande ligger i kylen, och som minskar lite dag för dag när yngsten ser den...).
Mördegen ska det bli knappar av, inte svåra att göra men snäppet godare än syltkakor, och de ska fyllas med halloncurd och passionscurd!
Jag mådde så bra i helgen och var så sugen på att baka att jag kikade lite vad som fanns hemma och satte igång. Det är ett stort steg för mej och jag har medvetet väntat tills jag har känt mej helt redo att börja, även om baklusten har funnits där innan. Så nu börjar baktankarna malas runt som mjöl i kvarnen och jag njuter.
Det här har jag väntat länge på, för jag bakar inte om jag inte mår bra, så det är det bästa friskhetstecknet jag kan få.
Lyckliga och mjöliga kramar från annoest
