iblandbakarjag

Visst är det konstigt med våren? Vips, så börjar det klia i fingrarna efter att få plantera, så massor av fröer och bara sitta på balkongen tills allt har kommit upp. Det upprepar sig vår efter vår...
Men visst är det härligt att sitta där i solen en stund, det förnekar jag inte, fast jag har inte varit ute i solen så mycket under det sista året så jag tar det väldigt försiktigt. En kort stund får räcka så här i början, annars bränner jag mej lätt och det känns bara onödigt. När jag blundar känns det som att jag sitter vid vattnet på en ö i skärgården och jag njuter! Min familj hade segelbåt så vi var ute och seglade mycket när vi var små och de minnena har jag med mej än i dag.

En annan sak med våren är att jag även får lust att röja och rensa här hemma. Det är som att varje litet utrymme ska gås igenom och städas och kasta bort allt onödigt, även om det inte finns något att kasta. Det är till och med så att jag började snegla på mina receptpåsar och kände lite att jag ville bli av med dem för att de samlar damm och tar upp plats (jag vet, då är det illa) men de fick stå kvar, däremot tog jag fram en ny påse att gå igenom och det är lika spännande varje gång. Känslan av att jag ska hitta något nytt recept som jag inte har en aning om att jag hade, är lika stor som att få se ett speciellt recept som jag inte trodde fanns kvar längre. Egentligen är det en receptskatt som jag har, med tanke på att samlingen sträcker sig från 90-talet till idag, och det är kul att se hur de förändras från då till nu.

Under den sista veckan har jag tittat på många filmer, jag har "rensat" lite där med, och jag hittade två som fastnade. Den ena heter 'V som i vendetta' och den andra heter 'Surrogates'. Vendetta kan jag inte riktigt förklara vad den handlar om men efter bara en liten stund var jag fast, den hade något visst. Den andra fick mej att börja fundera på vilken bild vi vill ge andra av oss själva. Vem vill inte se så bra ut som möjligt inför andra? Det vill jag med, ibland i alla fall. Men om alla gömmer sig bakom ett snyggt fusk-yttre och ingen vågar visa vem man egentligen är och hur vi ser ut på riktigt, är det den bild av oss själva som vi alltid vill visa upp? Att vi alltid ska vara så perfekta som möjligt? Hur många av oss är det? Inte jag i alla fall! Även om jag strävar efter att hinna det mesta, både på jobbet och hemma, så har jag insett mina begränsningar.
Jag varken kan eller orkar (eller vill) vara perfekt, för vem ska jag vara det?! Jag är jag och det är alla "mina fel och brister" som gör mej till den jag är, även "mina goda sidor". Allt verkar tillsammans och jag är "bara" en människa, varken mer eller mindre och vem vill inte vara mänsklig? Jag har börjat acceptera att jag inte måste hinna/orka allt, det kommer en dag imorgon också och jag vill gärna finnas kvar för att se morgondagen.

Finns det något bättre än förväntningen inför en helt ny och oförutsägbar dag, en morgondag!

Tänk lite på er själva ibland och släpp några av era krav, om så bara för en dag...

Kramar annoest

Ja, det var sol i helgen och jag satt en stund på balkongen, så härligt! Jag vaknade faktiskt tidigt i lördags och bestämde mej för att gå och simma, tro det eller ej. Det var så lugnt i bassängen, det var jag och fem personer till, så lite har det aldrig varit tidigare. Jag gissar på att SOLEN hade något med saken att göra...

I söndags plockade jag upp balkongsortimentet från källaren och vips fanns det plats för några lådor som har trängts i klädkammaren sen i höstas, men jag orkade inte ställa ner dem, barnen delade med sig av lite baciller så det får vänta till påskhelgen. Stor och liten satt och nös ikapp och jag+gubben duckade hejvilt för alla nysattacker, vet inte om vi lyckades riktigt men det går väl över till slut, det med.

Varje vår börjar det klia lite i fingrarna och jag vill plantera. Lite rotande i kökslådan och där finns min lilla frösamlingspåse! Har haft lite olika fröer i flera år, vissa favoriter köper jag nya, som luktärter i alla dessa färger. Medan cocktailtomat-påsen bara hänger med år efter år, jag har inte hjärta att slänga den men jag är inte speciellt förtjust i såna tomater, så den får stanna kvar. En period hade vi basilika, bladpersilja och sallad i köket och det är något magiskt med doften från en basilikaplanta, den speciella aromen. Tyvärr så har vi lite för mycket sol på balkongen för att blommorna ska klara sig en längre tid, men den korta perioden är ändå värd det lilla pysslet med jord (som är väldigt rogivande). Jag känner mej som ett barn när jag vattnar och springer och kikar om något har kommit upp, barnen är mej tätt i hälarna. Det är magiskt att se hur något gror, lika magiskt som att man kan blanda till en geggig deg men ändå få ett bröd som smakar underbart!

Liten undrade om vi inte kunde baka igår, bananmuffins eller bara smulkakor? Tror att han menade smulpaj, men vi saknade flera av ingredienserna så jag sa att vi ska försöka hinna det under påsken, måste bara storhandla lite först. Kul att han vill baka, bara så där, och det är ju snart kalasdags (om en månad eller två) så vi kan ju börja lite redan nu.

Har lite funderingar och ångest inför min egen födelsedag till hösten, inte att jag blir äldre, det går ändå inte att stoppa så varför må dåligt över det? Nej, snarare vad jag ska bjuda på. Jag skulle vilja ordna något i stil med afternoon tea, lite småplock och gott, men jag vet inte om jag kommer att orka det. Jag har känt ett tag att det är tufft både med jobbet och allt hemma, men det kommer att bli ändå mer att göra på jobbet när en av tjejerna slutar och flyttar till kärleken snart. Så hur gärna jag än vill är jag inte säker på att jag orkar det, jag vet, det är ett halvår kvar men ändå. Det tål att funderas på lite till, men först har vi en härlig sommar att njuta av!

Snart kommer solfräknarna fram!
Krams annoest

Idag har jag sett många små vårblommor på väg hem och det känns skönt i solen, underbart! Som jag har längtat efter värmen och ljuset.

Då är det väl dags för balkongmöblerna att komma fram i ljuset igen, måste bara "vattna"balkongen först. Efter att fasadrenoveringen var klar gjorde killarna rent balkongen, men när de rev ställningen runt huset så föll det ner en massa grus och damm igen. Så balkongen behöver spolas rent först och det ska jag nog vänta med till kvällen, jag vill ju inte att grannen under ska få en massa vatten i huvudet?! Jag bör nog göra det efter tio och hur ska jag hålla mej vaken tills dess? Fast grannen har mer skräp på sin balkong än vad vi har, beror kanske på att de bor två våningar längre ner. Ja, jag hängde mej över räcket och spanade, från 6:e våningen...har nog inte så mycket höjdskräck men å andra sidan har jag faktiskt hoppat bungy-jump en gång, för ca tjugo år sedan... Fy vad gammal jag kände mej nu, när jag insåg hur länge sedan det egentligen var.

Okej, en rolig sak är att http://www.baka.se/ har lagt upp ett av mina recept under 'baka till påsk'! Jag är jätteglad, även om det bara var för den gula färgen på kakorna men ändå! Citronknapparna är små goda kakor som gärna slinker ner och de är lite roligare än vanliga syltkakor. Mina andra recept som jag har lagt upp hittar ni här http://www.baka.se/sok/annoest .
Ja, men egentligen är alla "mina" recept inte mina, jag har ju sparat varenda recept jag kommit över under ca 15 år (gissa hur många påsar jag har?) och jag lägger upp de som jag gillar eller som är roliga, enligt mej i alla fall. Men det känns ändå kul att bli utvald.

Recepten som jag har sparat kommer mest från veckotidningar men även gamla reklamblad, jag hittade en rolig kaka på ett ICA-blad och den måste vara minst tio år gammal! Den har jag inte lagt upp ännu, har bakat den lite för ofta på sistone men den kommer så småningom.

Oj, nu börjar jag slinta på tangentbordet, mycket suddande blir det. Är nog dags att stoppa både barn och mej själv i säng, innan jag slår huvudet i skrivbordet.

Trötta-men-ser-fram-mot-värmen-på-balkongen-imorgon-kramar från Annoest

Visst är det bra konstigt att man ibland är så slut att man inte tror att man orkar en endaste dag till, medan en annan dag känner man att livet är mycket lättare? Vissa dagar känns det så svårt med jobbet, det är så mycket nytt att komma ihåg och jag har fortfarande inte kommit ikapp efter min operation i höstas. Jag kämpar men ibland känns det bara som att jag inte orkar vara kvar där, och jag som kunde allt det där på mina fingrar förut.

Om det var något konstigt eller något problem kom tjejerna till mej och 99 gånger av 100 kunde jag hjälpa dem, visst kunde det vara en aning tröttsamt ibland när det kändes som att 'jag går till henne istället för att försöka lösa det själv, hon vet ändå hur man gör'. Men då kunde jag mitt jobb och det kan jag inte idag, inte riktigt än.
Idag är det jag som frågar alla andra om hjälp när jag inte minns/vet hur man gör och det är ganska skönt att inte alltid kunna svaret, även om jag tyckte om att kunna hjälpa till. Fast det var nog själva problemlösningen, letandet bland mina gamla mail eller anteckningar som jag gillade bäst, tror jag. Men jag hatar att känna mej så hjälplös när jag inte minns saker jag redan har frågat om några dagar tidigare, att mitt närminne inte fungerar helt som det ska och det känns inte som att det kommer göra det under hela året!

Jag vet att jag behöver mycket tid på mej, men lite mysko är det när jag minns gamla saker kristallklart men glömmer nya saker. Fast jag tror mej ha läst någonstans att det är precis så som hjärnan fungerar och då får jag väl se tiden an. Men jag längtar redan efter semestern, den är ovanligt välbehövd i år.

I år ska jag bada med barnen, det har jag inte gjort utomhus på många år men nu längtar jag efter det. Jag hoppas verkligen att det blir en sol-och-mycket-bad-sommar.

Förra helgen var jag sugen på något sött efter middagen, som för övrigt var jättegod, men jag vill ha det där lilla söta som jag är min prick över i! Okej, vi hade grädde och choklad hemma så då gjorde jag en så kallad tryffel och mumsade på. Jag värmde lite grädde 1-2 dl tror jag ,jag höftade lite, och lade ner chokladrutor som fick smälta, en 200 g apelsinkrokant+ca en tredjedel mjölkchoklad. När det var lagom rinnigt och smält hällde jag upp det i några små formar och lät det stelna, ja visst provsmakade jag ett antal skedar av varm chokladkräm (eller tryffel) först innan jag hällde upp, vem kan motstå det? Inte jag i alla fall. Tänkte att det kunde vara gott till lite vaniljglass men kom inte så långt...
Lätt, enkelt och livsfarligt-smaskens!
Jag har provat något liknande ute, på fondurestaurangen http://www.fondueboden.se/, där de har en tobleronefondue som jag fortfarande inte har smakat då jag alltid är så mätt efter maten, det går bara inte. Men deras toblerone-shot går ner och det var nog den som fick mej att prova själv till slut. Ja, inte hjälper det att jag har massor av liknande recept i mina gömmor, man ska ju komma till skott med, eller hur?!

Apropå mina receptgömmor, jag har suttit en stund och klippt ut och klistrat in mina recept, ren terapi men också kul att se vad jag har som var glömt/gömt. Det finns så många saker jag vill prova, allt från kakor till pajer, smårätter, tårtfyllningar, bröd och mat.

Jag kan tänka mej att jobba som testlagare av recept, någon som har tips om ett sånt jobb? Eller varför inte ha en bakstuga, dit folk kan komma och hyra in sig för en timme eller två? Vi står för utrustningen och ingredienserna och de står för själva bakningen, självklart med assistans från oss om de vill, och naturligtvis får de ta hem det de har bakat. Man skulle också kunna sälja bakade saker i fikahörnan och få provsmaka nya recept som vi själva testar. Det är ett jobb jag skulle trivas med!

Trötta men glada våren-är-äntligen-på-väg-hälsningar från Annoest