iblandbakarjag

Igår kom en kallelse till gubben om en lägenhetsvisning men jag vågade inte visa den, jag berättade det i förbifarten idag. Det är ju jag som söker åt honom så jag hade redan sett det.

Han svarade bara: NEJ!

Varför vet jag inte men jag söker på allt som jag tror kan vara intressant för honom men jag har ingen aning om vad han vill ha, så hur ska jag göra? Hur ska jag veta?

Just nu känner jag mej bara ledsen därför att jag vet att det här inte är över ännu, jag kommer att få mer skit för det här.

Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att det snart ska vara över, att jag och barnen slipper den här känslan. Att få ha lugn och ro och trygghet.

Var rädda om det som är bra och vårda det, för er egen skull.

Jag var också inne på Clas Ohlson och letade bakprylar, men jag kom ut med en fin snögubbe som lyser och skiftar färg, jag älskar den! 

Jag kände mej till och med så pigg att jag bestämde mej för att åka till Maxi Ica på fredagseftermiddagen!! Det händer inte ofta ska ni veta (att få för sig att åka till stormarknaden en fredag efter jobbet...) men jag hade sett kopparfärgade pepparkaksformar i Hembakat-tidningen som jag ville titta närmare på.

Tyvärr fanns de inte i så många olika former som jag trodde, jag hittade bara såna med julanknytning tex julklockor, polkakäppar. Det var inte det jag var ute efter, även om färgen var fin och mycket roligare än vanliga formar.

Men en slinga runt balkongräcket har vi inte, det vill han inte heller ha. Fast det kanske är lite positivt, då slipper jag att han river ner den när han är full och arg.

Jag har sett nya småtomtar som jag ska köpa! De finns i större storlekar också men de har jag redan, hihi. Bild kommer när jag har köpt dem.

Nu har en mycket duktig målarinna och allkonstnär en tävling på sin blogg, och priset är en av hennes egna målningar. Jag skulle inte tacka nej till det, oljemålningarna är underbara och jag tycker speciellt mycket om havsbilden även fast jag egentligen föredrar höstbilder.

Här kommer länken till hennes blogg : http://oslofru.com/2014/november/tavling.html

Hmm, det blev lite fel först, har inte kläm på det här med länkar... men lyckades till slut, skam den som ger sig!

 

Mina inlägg då, tja, det haltar lite på grund av trötthet efter jobbet men imorgon är det fredag och då har jag klarat av första veckan sedan ryggskottet, det känns bra!

 

Kram annoest

Det var lite spännande att komma till jobbet, jag provade mej fram hela dagen när det gällde bra arbetsställningar. Det mesta gick bra men jag fick byta ställning ganska ofta och jag varvade sittandet med att stå. Men så underbart det var att komma hem på kvällen! Jag skippade handlandet och gick raka vägen till sängen och lade upp benen, där låg jag kvar i en timme och det behövde min rygg. Det var påfrestande att inte kunna lägga sig ner en stund mitt på dagen men samtidigt måste jag vänja ryggen vid att vara på jobbet , det blir också en sorts träning.

I måndags firade kollegorna mej på jobbet, jag passerade min födelsedag när jag var sjukskriven så jag visste att det skulle komma, men inte när. Det var tur att de inte bestämde sig för att göra det innan jag hade fyllt, bara därför att jag skulle vara ledig just på min dag, då hade jag nog brutit ihop i tårar. Ja, jag mådde så veckan innan. Det var då allt bara var tungt och jobbigt, och jag var konstant trött.

Men nu känner jag mej glad och tycker att jag börjar komma in i jobbet igen. En skön känsla.

Visst blir jag fort trött i ryggen, men hallå, jag är inte tjugotvå längre! Det tar den tid det tar men det är lätt att sjunka ihop...

Kram annoest

Men, men, semestern kommer så småningom... ;-)

I lördags var vi på kalas för syskonbarn och det stora samtalsämnet var sjukdomar. Nu verkar vi alla (peppar peppar) vara på bättringsvägen även om det går långsamt.

Jag märkte att jag har saknat den sociala biten lite men nu måste jag vänja mej vid en massa folk och ljud igen, det tar nog lite längre tid.

På kvällen åt vi grillad kyckling, sås på burk och minirösti. Vi köpte kroketter som vi skulle ha till maten men tonåringen trodde att han plockade fram rätt påse men nej. Det gjorde inget därför att röstin var väldigt god och passade bra till ändå, men lite komiskt var det.

Jag har insett att jag avskyr att gå och handla på söndagar, den dagen vill jag kunna fixa och göra det jag vill, inte gå och handla. Det gör jag nästan varje dag och det är väl okej att handla en dag på helgen men inte båda, och det tråkiga är att det nio gånger av tio är jag som gör det. Gubben går absolut inte ut på söndagar men vill gärna få hem saker från affären men han kan inte göra det själv...

Då blir det jag och då känner jag att jag naggar av min egentid och det känns inte bra. Många gånger har jag tänkt baka på söndagar men efter handlandet räcker inte tiden till och då blir jag lite irriterad och på dåligt humör. Det är väl inte konstigt att jag inte får den här uppladdningen som jag så väl behöver, när min laddningstid går åt till annat...

Tråkigt nog blev det så även igår och jag insåg att det inte skulle bli något bak även denna dag, suck. Jag hoppas att jag orkar baka något litet på lördag, jag mår så mycket bättre då.

Idag blir det nog bara lite handla och sedan raka vägen hem för att lägga mej ner och vila ryggen, det kommer jag behöva.

Styrkekramar annoest

Jag såg några silikonformar i Lidls reklamblad för 20 kr styck och köpte en i början av veckan. Igår ångrade jag mej att jag inte köpte två, det blir bara 15 praliner av en form så jag gick förbi igen och köpte en till. Jag tänkte att det inte gör något om de inte är bra, en tjuga är inte så farligt och om jag vill ha bättre formar senare så vet jag lite mer om vilken sorts formar jag är ute efter. I programmet 'Söta desserter' eller 'Det söta livet' kanske det hette, visade en känd dansk tjej hur man tillverkar egna praliner och jag har stött på några recept som jag vill prova. Det verkar inte så svårt men det är en av sakerna på min baklista som jag vill utforska.

Kram annoest

Igår började ett nytt bakprogram, Hela USA bakar. Det kunde jag inte låta bli att spela in, för vad bakar man egentligen därborta förutom pajer? Jag har precis tittat på första avsnitten och det var intressant. Den här gången var det pajer i fokus och vissa fyllningar var väldigt annorlunda. Vad sägs om sötpotatis med kondenserad mjölk, jo det kan nog fungera, men den märkligaste kombinationen var en chokladfyllning med bacon och jordnötssmör!?!? Låter mysko i mina öron men choklad och salt  fungerar mycket bra tillsammans så varför inte? Men neeej, jag vet inte riktigt... Paul Hollywood som är en av domarna, var enormt skeptisk men tyckte att det smakade gott, fast jag vet inte om han var övertygad.

Det var roligt att se hur de är och gör, programmets upplägg jämfört med Sverige och England, för vi skiljer oss åt en hel del men ändå inte. Jag är nyfiken på vad de ska göra i nästa program och om det går att hitta recepten någonstans, det blir lite annorlunda inspiration.

Nu har jag bockat av byxor och skor till yngsten och det är en stor lättnad, han avskyr att prova skor och kläder så det kan vara rejält tålamodsprövande. Vi tog också upp några lådor med kläder från källaren, som tonåringen vuxit ur och mycket av det passade perfekt till yngsten. Men det ska bli skönt när barnen är färdigväxta och jag slipper alla kläd- och skolådor i källaren, det tar lite plats även om det är värt det i slutändan.

Imorgon är det kalas för en systerdotter och sedan får vi se om det blir något bakat, det beror nog också på om bacillerna ger sig eller forsätter att bråka. Mitt halsonda kommer och går och jag har fortfarande lock för ett öra, får lite burkljud ibland. Rösten är som en tonårings i målbrottet, ibland ingen alls och ibland åker den berg- och dalbana. Skönt nog så fungerar ryggen bättre och bättre!

Kram annoest

Okej, vi kör kolakladdisen också om det är någon som vill prova.

Allt gick bra att göra, förutom ugnsmomentet som jag fick delegera till närmsta familjemedlem, där vill inte ryggen riktigt vara med ännu. 

Recepten hittade jag i mormors gamla böcker, köksalmanackor från olika år. När mamma och hennes syskon röjde upp efter att mormor hade dött sa jag att de absolut inte fick kasta hennes kokböcker och recept, jag ville gärna ha dem om ingen annan ville det och jag fick dem. Mina skatter! Dels för att det är gamla böcker, och kokböcker dessutom, men mest för att det kommer från mormor och det är hennes mat och handskrivna recept. Det är den största guldgruvan för mej och så är det jädrigt goda recept med 😊

Så många minnen och så roliga bilder på framsidorna, hur såg vi ut på den tiden, hahaha!

Till laxpuddingen använde jag både gravad och kallrökt lax (var tvungen att fråga mamma vilken sort som passade bäst av gravad, rimmad och rökt) men nu tror jag att jag föredrar gravad lax före kallrökt, tyckte att röksmaken trängde ut lite för mycket.

Kålpuddingen är jag nästan helt nöjd med, vill nog ha ännu mer kål till nästa gång och det behövs lite mer kryddor, man är ju lite självkritisk...men det var så gott.

Just ja, kolakladdisen. Den är jag inte nöjd med, den smakade för mycket kakao och sedan var den för rinnig i mitten och för gräddad i kanten. Ändå hade jag den inne 5 minuter längre än vad receptet sa, så där får jag fortsätta mitt sökande efter en kladdis i min smak. Ni vet väl att det är kladdkakans dag imorgon?

Nya tag imorgon, kanske en bulle med hallon och vit choklad eller något annat. Den här dagen ägnades åt lite smått och plock här hemma, i lugn och ro.

Nu känns det bättre med det mesta, äntligen!

När jag skrev det förra inlägget (bortsett från det när jag var sjuk) så hade jag en tuff period. I efterhand har jag kommit på att det var likadant efter förra väggen, när jag har varit igång på heltid ett tag så tog det tid innan jag hittade balansen mellan att inte jobba för mycket och fixa för mycket hemma, själv alltså... Det är jättesvårt att hitta lagom men det kommer till slut.

Förmodligen var jag både trött och utarbetad och då sjunker jag ganska snabbt, men det som lyfte min fredag och även delar av helgen, var en lite kommentar från http://oslofru.com/ . Det gjorde verkligen min dag och var precis vad jag behövde just då. 

 

Resten av helgen minns jag inte så mycket av, tror att jag gjorde ett städryck och sov ganska mycket, men sedan kom måndagen...med de här fina bacillerna som går runt just nu. Jag härdade ut dagen på jobbet men var rejält sjuk när jag kom hem på kvällen. Feber, ont i halsen och kroppen och så trött. Det kändes mer som en slags influensa för så trött brukar jag aldrig vara när jag är sjuk, jag sov till och med på dagarna! Det händer i stort sett aldrig för mej, möjligen när jag har gått in i väggen men inte annars. Men veckan gick och lördagen kom och det var första dagen som jag kände mej pigg på morgonen, det kändes som en vändning. Så jag åt frukost medan resten av familjen sov, ville äta lite till och gjorde en rostis som jag parkerade mej med i kökssoffan med. Sen small det till i ryggen och jag kände hur jag höll på att svimma bort av smärtan, jag mådde så illa och blev snustorr i munnen på samma gång. Jag ropade halvt på hjälp och hörde hur yngsten kom ut i köket, sedan flimrade det färger och mönster framför ögonen och jag svimmade, sittandes. När jag vaknade till igen stod yngsten framför mej med tårarna rinnades, stackarn hade blivit väckt av mej som ropade på hjälp. Så jag försökte lugna honom och bad honom hämta sin pappa och säga att jag hade fått ryggskott. Han väckte sin far med tårarna fortfarande rinnandes som kom ut i köket lika yrvaken som yngsten. Han lyfte upp mej och fick in mej i sängen och lade soffkuddarna under benen så att jag låg med ryggen i ett bra läge. Sedan var det dags att trösta yngsten och förklara vad som hade hänt. Usch, det måste ha varit jätteläskigt för honom!

 

Efter ett par timmar behövde jag gå på toaletten och gubben fick ställa mej upp och gå sakta med mej mot badrummet, nästan framme så kände jag att det började snurra i huvudet och sedan vaknade jag upp i hans famn, med tonåringen hållandes i mej bakifrån. Jag hade svimmat en gång till...

 

Ja, en riktigt spännande dag var det, men efter det så svimmade jag inget mer, jag lärde mej att ta mej upp själv och kunna gå på toaletten själv men jag hade sällskap de första typ tio gångerna innan de insåg att jag kunde klara mej själv. Jag har råkat ut för det här en gång tidigare, för över fem år sedan, men då fortsatte jag att svimma så då ringde jag efter ambulansen till slut. Jag menar, det känns inte bra att hålla på och svimma så fort jag försöker ställa mej upp, tror till och med att jag svimmade när jag satt ner på toaletten en gång, vid förra tillfället. Men då sade läkaren att det var ryggskott och det vara bara vila, värme och sen träning som gällde, så jag visste ju vad det var även denna gång.

 

På måndagen (min födelsedag) var jag tvungen att ta mej ner till vårdcentralen för att få ett sjukintyg, jag hade redan varit hemma en vecka då. Med stödhjälp av tonåringen kom jag dit och hem igen men dagen firades inte nämnvärt, lite smörgåstårta blev det till middag. Den hade mamma smugit in i kylen med hjälp av yngsten. Den mamman är otrolig och jag är glad över att hon och pappa finns.

 

Annars tror jag att veckan gick, med mycket vila, filmtittande och små små framsteg.

På ett litet sätt var det nog bra att jag fick ryggskott, för nu var jag tvungen att vila mej och det behövdes. Jag sover fortfarande mycket men jag börjar få fart i stegen när jag går min dagliga runda och jag klarar av mycket mer nu, det känns bra.

 

Kram annoest