iblandbakarjag

Ibland undrar jag hur familjen och jobbarkompisarna skulle klara sig utan mej? Förmodligen alldeles utmärkt. Varför skulle de inte göra det? De har ögon att se med, öron att höra med och en mun att prata med. Men, de skulle bli tvungna att tänka själva... Och det kan vara en stor utmaning för vissa. En del dagar känner jag mej mer som en förälder än en arbetskamrat, eller att jag är mamma till tre barn istället för två. Jo visst kan de om de försöker, eller om jag inte är där, det märkte jag när jag var sjukskriven. Även om jag vill ha saker gjorda på mitt sätt så måste det inte vara så, jag klarar av om någon gör annorlunda (men det händer att jag ändrar lite ibland, lite kontrollbehov har jag allt).

Haha, tänk att det skulle ta mej över en månad innan jag kommer på att jag kan blogga från mobilen, via internet, och inte bara göra det via sms!? Ja ibland hänger jag inte med.:-) Jag jobbar över mycket nu, även på helgerna och det är inte ofta jag har kraft kvar till allt annat, men nu när jag har upptäckt en ny värld kan jag skriva under sonens bandyträning, hurra! För det är inte så att jag inte vill skriva, men jag måste då vardagen att fungera först. Och det vet väl alla föräldrar att det är ett evigt pusslande... :-S Men jag tror att jag behöver en mobil med större skärm och bättre knappar om jag ska skriva under träningen, det är lättare att skriva på ett tangentbord. Oj, nu kör de match, dags att sluta skriva och börja titta istället. Stor kram till er, annoest