iblandbakarjag

Igår fick jag ett utbrott här hemma.

 

Jag skulle äntligen baka och var så lycklig över att allt klaffade, ända tills jag såg alla åtta (!) mjölkpaket och odiskade tallrikar som inte ens var avsköljda, ståendes på mer än halva diskbänken...! F--k!! Jag blev vansinnig och vräkte ner dem på golvet, skrek åt barnen och gubben att jag inte orkade se skiten mer! Jag var så arg och ledsen, mer ledsen tror jag men jag skällde och grät och tappade all baklust för lång tid framåt...

Det värsta var ändå att jag höll på med scones under tiden och jag var inte många millimeter från att vräka ut plåtarna genom fönstret, skogstokig!

 

Sen stängde jag in mej på toan och grät, och tro mej, det händer inte ofta. Jag bara stängde ner allt som hade med bakning att göra och började städa istället. Det gör jag ibland när jag är arg, det är ett perfekt sätt att avreagera sig på, men igår var det mer ett uppgivet fixande.

 

Bakandet var inför mitt födelsedagsfika men det har jag ställt in, jag orkar inte.

 

Visst har jag känt mej trött under förra veckan, mer åt väggen-hållet men ändå inte. Om ni tänker er att ni flämtar efter luft, ungefär som en fisk på torra land, och ni andas men det kommer inget syre in i lungorna, så har ni min situation där. Oftast brukar det vara ett tecken på att jag är för trött (läs, på väg mot väggen) men då brukar jag också vara väldigt snurrig i huvudet och tappa tidsuppfattningen. Då kan jag sitta och stirra ut i tomma intet utan att vara medveten om allt runtomkring. Det låter kanske lite obehagligt men så känns det min hjärna är överansträngd.

 

Nu behöver jag verkligen få göra det jag vill göra, och det är att baka, trots att jag inte har den minsta gnutta baklust. För en eller två helger sedan skulle jag baka bröd men det blev ett nytt jordgubbsgrottor-recept, samt korintkakor. Grottorna var sådär men korintkakorna är precis i min smak.

Det roliga var att dagen efter, på jobbet, flöt arbetet på bättre än någonsin! Jag kände mej så klar i huvudet och allt fungerade igen, underbart!

Jag tror faktiskt att bakningen är mitt sätt att få huvudet att fungera igen, men då krävs det nog att jag bakar också.

 

Kram annoest

Avvaktandet fortsätter, tills jag är säker på vad jag vill göra, inte vad jag måste eller bör göra.

Yngsten har bättrat på sig men det krävdes närmare två veckor och ett sjukhusbesök innan vi fick ordning på det. Troligen var han lite förstoppad, då kan man både kräkas och få diarre i alla fall. Jag håller dock koll på honom och hans bajs (trevligt ämne i en ibland-bak-blogg va?) så att det inte kommer tillbaka.

Tonåringen är helt klar med sin praktik för den här terminen men han har aldrig varit så sjuk som under den här perioden, inte ens när han var liten. Förkylningarna har avlöst varandra och kräkningarna-diarren-kallsvetten-och-febern likaså! Båda barnen sjuka samtidigt fast i olika ändar av landet, suck!

Det har inte släppt helt där och i förra veckan fick jag nog och tog med honom till sjukhusets infektionsavdelning. Efter alla olika sorters djur han har träffat vore det inte så konstigt om han har fått med sig några baciller också! Tyvärr och hurra så hittade de ingenting, blodproverna visade inte heller något. Det var skönt att de inte hittade något men det hade ju varit skönt att få reda på varför han har varit så sjuk.

Innan vi åkte in satte jag mej ner och skrev upp vilka tillfällen han var sjuk och  hur han var sjuk. Det var ingen rolig lista! Inte så liten heller! Men vad det än var så verkar det långsamt gå över, peppar peppar.

Något som nog ändå har varit bra, eller nyttigt är nog ett bättre ord, är att tonåringen har fått klara sig själv när han har varit sjuk. Vi kunde inte ta hand om honom, bara stötta, trösta och ge råd via telefonen och skype. Förhoppningsvis har han lärt känna sig själv och hur hans kropp reagerar när den blir sjuk och det är en viktig kunskap till den dagen han flyttar.

Nu ska jag ta hand om mej själv genom att gå och sova, kanske så att jag orkar baka lite imorgon. Det är en födelsedag på ingång snart!

Kram annoest