Kalas och snart skild
Yngstens födelsedag blev bra och han var nöjd, imorgon blir det firande med släkten för honom. Tråkigt nog blir det inte här hemma utan hos mor och far, jag vet heller inte om hans pappa följer med. Jag berättade det för honom förra helgen men jag ska påminna honom imorgon igen så får vi se.
Idag har jag varit lite smågrinig utan anledning, men jag handlade (som vanligt) och tänkte att jag bakar något även fast jag inte alls har någon lust stt göra det. Men nej, inget recept lockade mej, inte ett dugg. Det var alltså inte mening att jag skulle baka idag.
Den här veckan har vår betänketid för skilsmässan gått ut, så nu kan vi skicka in papper så att den går igenom. Jag har beställt personbevis och ska skriva på pappret och skicka in dem, annars kommer det inte att bli gjort. Han tror nog fortfarande att jag ska ändra mej och ge honom en till chans men det kommer inte att hända. Han vet inte att jag kryssade i ensam vårdnad om yngsten och det tänker inte jag berötta för honom. Det är jag som alltid har tagit hand om papper från skolan, samtal i skolan, läkarbesök osv så praktiskt blir det ingen skillnad och barnen ska bo med mej så varför skulle jag inte ha vårdnaden själv?
När det är klart och pappren har kommit så ska jag be skolan sätta igång med en utredning av yngsten, då kan jag göra det. Men tonåringen får hålla koll på posten så att inte gubben ser det, då blir det bara värre...
Visst är det hemskt att man ska behöva känna så här?
Igår kom en kallelse till gubben om en lägenhetsvisning men jag vågade inte visa den, jag berättade det i förbifarten idag. Det är ju jag som söker åt honom så jag hade redan sett det.
Han svarade bara: NEJ!
Varför vet jag inte men jag söker på allt som jag tror kan vara intressant för honom men jag har ingen aning om vad han vill ha, så hur ska jag göra? Hur ska jag veta?
Just nu känner jag mej bara ledsen därför att jag vet att det här inte är över ännu, jag kommer att få mer skit för det här.
Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att det snart ska vara över, att jag och barnen slipper den här känslan. Att få ha lugn och ro och trygghet.
Var rädda om det som är bra och vårda det, för er egen skull.
annoest
