Mindre fart
Nej, idag blev det ingen bakning. Jag har känt mej lite ur form sedan jag vaknade och med en tilltagande huvudvärk så jag låter bli att baka idag. Jag måste inte göra det och det är väl något av det tråkigaste, att vara tvungen att baka när man inte vill? Det tar bort glädjen med bakningen och det är lusten att baka som gör det hela glädjefyllt tycker jag.
Igår började ett nytt bakprogram, Hela USA bakar. Det kunde jag inte låta bli att spela in, för vad bakar man egentligen därborta förutom pajer? Jag har precis tittat på första avsnitten och det var intressant. Den här gången var det pajer i fokus och vissa fyllningar var väldigt annorlunda. Vad sägs om sötpotatis med kondenserad mjölk, jo det kan nog fungera, men den märkligaste kombinationen var en chokladfyllning med bacon och jordnötssmör!?!? Låter mysko i mina öron men choklad och salt fungerar mycket bra tillsammans så varför inte? Men neeej, jag vet inte riktigt... Paul Hollywood som är en av domarna, var enormt skeptisk men tyckte att det smakade gott, fast jag vet inte om han var övertygad.
Det var roligt att se hur de är och gör, programmets upplägg jämfört med Sverige och England, för vi skiljer oss åt en hel del men ändå inte. Jag är nyfiken på vad de ska göra i nästa program och om det går att hitta recepten någonstans, det blir lite annorlunda inspiration.
Nu har jag bockat av byxor och skor till yngsten och det är en stor lättnad, han avskyr att prova skor och kläder så det kan vara rejält tålamodsprövande. Vi tog också upp några lådor med kläder från källaren, som tonåringen vuxit ur och mycket av det passade perfekt till yngsten. Men det ska bli skönt när barnen är färdigväxta och jag slipper alla kläd- och skolådor i källaren, det tar lite plats även om det är värt det i slutändan.
Imorgon är det kalas för en systerdotter och sedan får vi se om det blir något bakat, det beror nog också på om bacillerna ger sig eller forsätter att bråka. Mitt halsonda kommer och går och jag har fortfarande lock för ett öra, får lite burkljud ibland. Rösten är som en tonårings i målbrottet, ibland ingen alls och ibland åker den berg- och dalbana. Skönt nog så fungerar ryggen bättre och bättre!
Kram annoest
