Fortfarande tungt
Nu är jag på väg till jobbet igen, efter drygt en veckas ledighet som tyvärr inte känns tillräckligt. Jag skulle behöva minst en vecka till känner jag, men det är inte så konstigt med tanke på hur jag har mått och fortfarande mår. Det är anledningen till att jag inte har skrivit något på flera veckor, jag har mått skit helt enkelt.
Efter att gubbens yttrandetid om skilsmässan hade gått ut, gick jag bara och väntade på att pappren skulle dyka upp i brevlådan, att vi äntligen skulle vara skilda.
Det kom inget.
Inte veckan därpå heller.
Jag knäcktes.
Av någon anledning trodde jag att det skulle vara klart före jul, jag hoppades i alla fall det. Eller åtminstone före nyår, så att jag kunde känna att det går framåt, vilket det inte har gjort hittills...
Jag menar hur lång tid kan det ta egentligen? Vår barnbetänketid på minst ett halvår har passerat, likaså hans yttrandetid, jag har sökt ensam vårdnad och de har hunnit kolla upp allt sedan vi ansökte om skilsmässa. Hur svårt kan det vara? Tryck på enter och skicka ut pappren!!
Där har ni den största anledningen till att jag mår så dåligt nu. Plus att det inte händer något på bostadsfronten och att jag inte får mitt avslut därför att vi fortfarande bor under samma tak, vem knäcks inte av det?
Jag mådde så dåligt att jag grät på jobbet och till och med gick hem när det var några timmar kvar.
Måndagen före julafton var samma sak, jag gick hemma och grät. Visserligen var jag ledig då men det kändes inte roligare för det. Dagarna emellan vet jag inte hur de passerade, jag försökte nog bara härda ut.
Julafton var inte rolig alls och jag hade ingen lust att åka över till släkten och vara trevlig, men vi gjorde det ändå och jag höll mej mest i köket. Även den dagen tog slut. På juldagen hade jag spänningshuvudvärk och jag försökte massera mina ömma punkter på rygg, nacke och huvud för att bli av med huvudvärken, som oftast beror på tunga kassar och självklart stressen som jag lever i, och mot kvällen lättade den lite men det sitter fortfarande kvar i kroppen. Jag har fortfarande ont så jag ska försöka boka en massagetid på jobbet till nästa vecka, det hjälper inte tillräckligt när jag masserar själv, inte just nu.
Jag har inte orkat ringa till tingsrätten för att höra om när skilsmässan blir klar, därför att jag inte skulle klara av att få höra att det dröjer si eller så länge till.
Men en väldigt liten tröst är att det här var vår sista jul tillsammans med gubben, och det här nyåret blir också det sista tillsammans. Det är ingen stor tröst men det ger mej lite mer hopp och kraft att orka med just nu och gissa om jag längtar till nästa jul?!! Då ska jag ta igen allt som jag inte har gjort/orkat hittills!!
Jag hoppas att det verkligen blir så, det är det som håller mej uppe nu.
Annoest
