iblandbakarjag

Massagen på jobbet (första gången efter ryggskottet...) var lite spännande men det gick bra. Vår massör visade mej några stretchövningar som är bra just efter ryggskott, man är ofta spänd i höftpartiet runt om. När jag provade spände det direkt, jag kunde knappt stretcha något, så spänd är jag. Övningarna är lätta och tar ingen tid alls men det svåra är att komma mej för att göra dem. Jag ska försöka att göra dem hemma efter middagen, då är jag ändå i köket och det är lugnast att göra dem där.

H.........., jag missade precis att spara allt jag skrev nyss....och det var mycket!

Jag försöker minnas det jag skrev så får vi se om jag lyckas.

I onsdags fick jag ett mail om visning av en trea och genast började känslorna gunga. Ska jag ställa in mej på att flytta ut eller att bo kvar och han flyttar ut? Ska jag tacka ja till lägenheten eller inte? Kommer han att flytta ut om han får en lägenhet? Hur ska jag göra? 

Jag måste svara på måndag förmiddag så jag går in på söndag kväll och kollar, sen bestämmer jag mej, tills dess låter jag det vara. Jag måste försöka ladda batterierna också.

Idag var jag på visningen, sen gick jag på middag med jobbgruppen. Inte för att jag hade någon lust men därför att vi skulle fira en tjej som går i pension om två veckor. Så jag var där men åkte hem så fort jag kunde.

En del av mina känslor beror på mötet i skolan i onsdags, om yngsten. Efteråt pratade vi om vår situation och det kändes mer än vad jag trodde att det skulle göra, det var jobbigt. Skolan vill påbörja en utredning i januari och om inte skilsmässan har gått igenom så måste de kalla yngstens pappa också och det orkar jag inte...

I onsdags kom det även ett brev till gubben om skilsmässan. Jag skickade själv in om att jag villle fullfölja den och då måste den andra parten få chansen att yttra sig, tex om den har ändrat sig. Jag förstod inte allt så därför ringde jag upp tingsrätten, och nu vet jag. Det hela gjorde mej ledsen.

Jag skulle behöva prata med min jobbarkompis, hon som har gått igenom samma sak. Jag skulle behöva få prata med henne en kväll och bara vräka ur mej allt. Jag har märkt att jag håller alla på avstånd, även dem som jag kunde prata med tidigare. Och min nya chef märker när jag går ner känslomässigt men jag kan bara inte prata med henne, det går inte! 

Det värsta är att jag kommer att må så här tills en av oss flyttar ut...

I veckan gjorde jag en utbildning om stress (jag lägger upp länkar senare) och  jag blev påmind om vissa saker och lärde mej även nytt. Som tex att det inte alltid är högpresterande människor som går in i väggen, nej det är oftast värre med den som härdar ut lite till. De står ut lite till, det blir bättre snart, men det blir det inte! Jag vet det nu och har insett att jag har flyttat fram min gräns för vad jag tål alldeles för mycket. Och alldeles för många gånger...!

Det sägs att man lär så länge man lever, men det svåra är att komma ihåg att använda kunskaperna, inte själva lärandet.