Gofikat i höstas
Hej.
Jag gjorde den i en praktisk folieform, så att den var fraktbar till jobbet.
Den sista biten kaka...
På nästa bild verkar moussen vara klar och färdig för montering, och den var god också.
Japp, här vispas det bara lite så att sockret löste upp sig under tiden i vattenbadet.
Ni ser bottendelar på bilden och även ett första lager chokladmousse.
Mellan varje lager mousse fick jag ställa in tårtan i kylen så att den skulle stelna lite till, den hade nog behövt vara lite mer fast.
Ni hör ju hur det låter, och hela kylningsproceduren tog tid, men det var ju första gången jag gjorde det här så då får man prova sig fram lite.
Det blev alltså tre lager botten och en mäktig tårta av det hela. Men skapelsen har ingen likhet med bilden i tidningen hembakat, förutom färgen och smaken kanske.
Som vanligt gick det inte alls åt så mycket som jag alltid tror, så jag fick frakta hem en hel del igen. Tur i oturen var ändå att jag stötte på några jobbarkompisar som blev påprackade lite kakor och tårta, och jag svängde förbi mina föräldrar och lämnade en del också. De i sin tur skickade vidare lite till ena syrran och gladast för det var nog jag. Eller kanske inte?
Ja, gott var det men jag var gladast över att det var klart. Nästa gång vet jag inte vad jag ska prova på men jag kommer nog läsa igenom receptet först, för att se vad jag ger mej in på...
Jag har precis insett att jag aldrig visade vad jag bakade till födelsedagsfikat med jobbet i höstas, så det är väl dags nu.
Som ni kanske minns var jag sjuk veckan innan jag fyllde och sedan fick jag ryggskott på lördagen, den dag som jag hade tänkt att baka på. Så fikat blev uppskjutet till efter sjukskrivningen. Men jag hade bestämt mej för en riktigt smaskig tårta från tidningen hembakat, från något av sommarnumren tror jag. Det var en hög rosa tårta med vit chokladmousse och hallonmarängsmörkräm. Ni hör ju bara på namnet hur gott det låter...
Det här var inte det enda som jag skulle baka så jag började redan på lördagen för att jag skulle hinna med allt som skulle göras. Jag kan tillägga att jag inte kände mej helt baksugen men ville få det avklarat ändå.
Jag fick börja med en sorts chokladkaka i form som hade saffranstryffel på toppen, så att den skulle hinna svalna ordentligt. Jag minns inte helt vad som var i kakan men den var god minns jag och att jag kunde tänka mej att göra den igen.
Den sista biten kaka...
Sedan gjorde jag småkakor som jag tror smakade lite lime och var det kanel, eller ingefära? Minns inte men har för mej att de var helt okej och även att det försvann några lite mystiskt när de svalnade, det är ett bra tecken.
De skulle gafflas lite för att få ett fint mönster.
I somras började jag packa ner saker för att förbereda till flytten, som jag trodde skulle ske under hösten, och då slängde jag ner alla mina bakformar i lådorna i källaren så jag hade inga bakformar alls uppe i lägenheten. Därför fick jag ta en ugnsform och sedan dela den färdiga bottnen på mitten för att kunna bygga upp tårtan så att den fick lite höjd... Omständigt, javisst!
Sedan insåg jag att en sån där tårtbottendelare skulle vara mer praktisk och det kommer jag att köpa så småningom, jag är helt säker på att jag kommer baka fler tårtor med fyllningar i olika lager i framtiden. Men det blev en hel del pyssel för att få ihop tårtan till en tårta.
Ja, sen var det dags att göra bottnarna till smasktårtan från h.....t, som jag kallade den till slut.
När jag tittar på bilderna som jag tog under tiden inser jag att smeten till botten skulle vispas den med, med tanke på volymen smet. Men visst, det var en större sats också, men titta själva. Bunken var en 3 eller 4 liters och då inser man hur mycket smet det var.
Det svåra med den var att få den klar i mitten, i receptet gjordes den i en rund form och dem hade jag ju inte uppe i lägenheten. Ni ser att kakan har sjunkit ihop i mitten och blivit nästan bränd på kanterna, det blev inte som jag ville. Men jag skar bort lite och jämnade till så det blev okej ändå.
Det här gjorde jag på lördagen och det första jag gjorde på söndagen, till och med innan jag hade ätit frukost, var att påbörja den vita chokladmoussen som skulle stå 12 timmar i kylen!
Jag tror att bilden nedan visar något av chokladmoussen. Har för mej att chokladen skulle smältas över ett vattenbad och att den sedan blandades ner i grädden, för att sedan vispas riktigt
fluffig innan den fick stå i kylen till ihopmonteringen.
Det var nog då som jag så smått insåg vad jag hade valt att baka...
Men då hade jag inte så mycket val än att fortsätta och göra klart en del i taget.
Nästa steg var att koka egen hallonsylt till fyllningen.
Där hade jag kunnat förenkla lite genom att ta färdig sylt men i receptet stod det att det skulle vara fast sylt därför att den skulle blandas i marängsmörkrämen och där det bra om den inte är så rinnig.
Sagt och gjort, jag hällde i lite frysta hallon, syltsocker och lite vatten, i en kastrull. Det skulle bara koka ihop några minuter, efter att hallonen smält, svårare än så var det inte. Men smaken, himmelsk på alla sätt! När jag provsmakade den tänkte jag 'aldrig mer färdigköpt sylt', så god var den, och ljummen slog den alla rekord.
Jag prisar den som uppfann syltsockret, så lätt, så snabbt och så gott att göra din egen sylt, ni måste prova!!
Medan sylten stod och svalnade var det dags för marängsmörkrämen.
Jag har nog aldrig varit med om en kaka/tårta där vispning har ingått i i stort sett alla moment av den. Det var så mycket vispande att jag var nära att skicka ut vispen genom fönstret...
Fast jag måste berätta att jag använde en elvisp, tyvärr. Jag tänkte inte på att köksassistenten hade gjort både ett bättre och snabbare jobb, och underlättat för mej. Det märks att jag inte är så van vid tårtor, va?
Äggvitor och socker och säkert något mer, blandades i en bunke och började vispas ihop lätt.
Jag tror att det bara skulle vispas ihop lite lätt, för att sedan fortsätta vispas i vattenbad, om jag minns rätt.
Japp, här vispas det bara lite så att sockret löste upp sig under tiden i vattenbadet.
(Jag måste tjuvkika på bilderna samtidigt som jag skriver, för att minnas...)
När det var klart började den största vispningen, att vispa marängen fluffig, toppig och kall.
Här var det precis i början, men fortsätt ner så märker ni skillnaden.
Nu verkar den vara klar för nästa steg, att vispa i smöret.
Det kändes sådär att blanda ner smör i marängen, nästan lite äckligt, men det skulle vara så. Det berodde nog mest på att jag inte har gjort någon sån tidigare.
Här var det precis i början, men fortsätt ner så märker ni skillnaden.
Nu verkar den vara klar för nästa steg, att vispa i smöret.
Det kändes sådär att blanda ner smör i marängen, nästan lite äckligt, men det skulle vara så. Det berodde nog mest på att jag inte har gjort någon sån tidigare.
Sen skulle det vispas in i marängen och ni hör ju att det bara var vispning i det här receptet och typ inget annat...;-)
Nu skulle sylten blandas ner för att sedan vispas igen.
Visst blev det en fin rosa färg? Plötsligt såg det mycket godare ut.
Dags att försöka få ihop alla delar till en tårta.
Först fick jag dela bottnen och pussla så att jag fick tre bottenlager, tror även att jag fick förlänga tårtan lite, så det var mycket skarvande.
Mellan varje lager mousse fick jag ställa in tårtan i kylen så att den skulle stelna lite till, den hade nog behövt vara lite mer fast.
Efter det började jag smeta på marängkrämen och även där fick jag skicka in tårtan i kylen för stelning, så att inte marängen skulle rinna ner för kanterna...
Ni hör ju hur det låter, och hela kylningsproceduren tog tid, men det var ju första gången jag gjorde det här så då får man prova sig fram lite.
Till slut var hela tårtan täckt men någon fin dekoration blev det inte, den hade nog halkat av ganska snabbt, haha!
Det blev alltså tre lager botten och en mäktig tårta av det hela. Men skapelsen har ingen likhet med bilden i tidningen hembakat, förutom färgen och smaken kanske.
Som vanligt gick det inte alls åt så mycket som jag alltid tror, så jag fick frakta hem en hel del igen. Tur i oturen var ändå att jag stötte på några jobbarkompisar som blev påprackade lite kakor och tårta, och jag svängde förbi mina föräldrar och lämnade en del också. De i sin tur skickade vidare lite till ena syrran och gladast för det var nog jag. Eller kanske inte?
Alla tyckte att den var helt underbar och nu i efterhand så håller jag nog med. Det är annorlunda när man provsmakar alla delar var för sig, jämfört med att äta en bit färdig tårta. Men det kommer att dröja väldigt länge innan jag ger mej på den igen, behöver förtränga allt pyssel med den först.
I rättvisans namn ska ni få en bild från tidningen också plus receptet, men jämför inte med min variant, det är hopplöst.
Ja, gott var det men jag var gladast över att det var klart. Nästa gång vet jag inte vad jag ska prova på men jag kommer nog läsa igenom receptet först, för att se vad jag ger mej in på...
Trevlig kväll på er alla och om ni undrar varför det här inlägget tog sån tid så kan jag berätta att jag har skrivit och råkat radera det efteråt genom att klicka bakåt istället för att spara och har det försvunnit. Det värsta är nog att det har hänt flera gånger, närmare tio än fem... Men så kan det bli när man är trött i huvudet eller bara gör innan man hinner reagera...
Kram annoest
